Sparat under: Uncategorized
five oclock heroes feat. Agyness Deyn- WHO
It has been good for once.
Solen sken idag och jag sken av lycka. Det blev en ganska sa perfekt helg med mysiga restaurangbesok, uteserveringar, fest, lite hangel plus en och annan absint-shot som satte fart pa en lordagskvall i London. Tillsammans med Family guy och lite svenskt losgodis njuter jag av mina sista timmar av ledighet. En ny vecka nu och jag har faktiskt inte ens en gnutta av angest som gnager nagonstans. Jag ar nojd, javligt nojd.
Matt blev ilurad en shot med ghb i gar och vaknade upp i en park utan skor runt 7snaret. Och jag som undrade vart han hade tagit vagen. Han har foressten visat mycket intresse den senaste tiden, och sjalvklart svalnar ju mitt da, nar allt kanns lite latt. Som om livet inte vore svart nog sa ska man gora det sa javla svart for sig hela tiden. Jag gillar killen, det gor jag ju, jo det gor jag ju faktiskt men jag ar samtidigt ett kroniskt pucko.
Vi satt pa distillers i Hammersmith idag, syster, jag och madde och pratade om vart nerverande liv som singlar, satte betyg pa samtliga hunkar ibland oss, och hade madde standigt i tron att varenda man spanade in vara snygga rumpor. En kille kom forbi och ropade ut att han inte trodde det var sant att Britney spears var dod och vi kollade pa varandra i chock och ba ”va ar Britney Spears dod!!!!” och madde borjade nastan lipa ( hon ar den enda mannsika jag kanner som faktiskt koper hennes skivor). Sa vi satt dar och trodde att Britney Spears var dod och vi refleketarde over hur tragsikt det var och tyckte synd om hennes ungar. Hur dog hon ? Tog hon livet av sig ? Overdoserade hon kokain ?. Vi kom sedan hem och det visade sig att Britney befann sig i Louisiana livs levande. PUH.
Jag har blivit ett fan av en lat fran det amerikanska indiebandet five oclock heroes feautering superhypade supermodellen Agyness Deyn, ni vet hon som ar precis overaaalllt. Den ar i allafall valdigt bra och Agyness har en cool rost (bitch, som om de dar gasellbenen inte vore en tillracklig gava ifran gud ). Jag horde den dock live forsta gangen pa en talkhow har i England och da var den faktiskt annu battre. En riktigt catchy lat.
Sparat under: Ordbajs
Tva minuter och trettiofem sekunder efter att vi storforlorat mot Ryssland och akt ur EM far jag ett nytt e-post i min inkorg. Det ar fran Facebook. Min gamla barndomsvan Alexander bjuder in mig till gruppen ”AVGA” tillagnad Lars Lagerback. Facebook maste vara det storsta som hant det manskliga slaktet sedan typ automobilen.
Lite skakad av nyheter hemifran. Min mamma ringer och berattar att hon och var lilla dvargpincher och bebis Tintin blivit attackerade av en stor ilsken hund under en promenad vid vart sommarhus pa Oland. Den var tydligen ute efter att doda. Mamma lyckades slita bort var lilla hund efter nagra minuter fasshallen i vildhundens starka kaftar. Jag darrar lite nar jag forestaller detta framfor mig. Mamma fick ett sondertrasat ora plus ett mildare bett i benet och tintin biten lite overallt. Tack gode gud att han overlevde. Ligger tyligen omplastrad hemma i Kalmar nu och vagar inte ga ut och kissa. Jag vill bara vara dar och pussa honom pa nosen!
Fick mig en uppvisning av den inte sa ofta synliga vardagsRasismen i dag. Jag Sitter pa Londons Hammersmith and city line pa vag till jobbet och laser den dagliga gratis-Metron. MOrgonsolen star lagt pa himmelen och lyser vackert in i vagnen. Snett emot mig sitter en ung muslimsk tjej i sloja och lyssnar pa hiphop i sin vita ipod. Visst det ar lite hogt, jag kan hora vad snubben rappar om. Samtidigt sitter en vit brittisk kille lite langre bort och gor samma sak, jag kan hora hans technobeat. Efter ett tag kommer en vit brittisk man i 50-arsaldern med mustach och urtvattade jeans och staller sig mittemot tjejen i sloja, bojer sig fram och borjar skrika i hennes ora. ” I can hear your music all the way down there where Im sitting! For gods sake!”. Han sager de dar orden i en ton som far mig att rysa i hela kroppen. Den ar nedlatande och full med forakt. Jag tittar pa mina medresenarer och jag marker att vi alla tanker likadant. Det dar var inte bara en aldre man som blev irriterad pa en ung tjej som spelade hog musik i sin Ipod sa att han blev stord i sitt tidningslasande, det dar var en man som sag en bra anledning att knappa en muslim i sloja pa nasan. Det dar var den dar laskiga, osynliga vardagrasismen som tog sig form en vacker morgon i en tunnelbanevagn.
Jag kollar pa brittiska Big Brother , en riktig freakshow men jag ar besatt!
Sparat under: Musik
Hej. Det ar tisdag idag och solen skiner. Jag ar pa bra humor fasst fasligt trott. Det blir att dra pa sig springskorna och ge sig ut pa en joggingrunda trots allt. Snart aker vi till grekland och aven om jag inte kommer kunna bli fit som madonna pa tva veckor sa kanske man atminstone mister lite gaddhang. Dagens lat far bli Belle&Sebastians Im a cuckoo for den ar sa sjukt javla pepp !
Sparat under: Musik
En favorit fran Jose Gonzalez andra album ”In our nature”, comebacken efter den underbara debuten ”Veener”. ”In our nature” ar nastan annu battre om det nu ar mojligt. Sag Jose for nagon manad sedan runt hornet fran dar jag bor, pa det legendariska Sheperds Bush Empire. Han fick da staende ovationer av den engelska publiken, och nagra smaberusade besokare kunde inte sluta skrika ”We love you Jose!” trots mycket hyssjande fran andra. Det var en otroligt magisk spelning och det har ar en valdigt magisk lat. Gillar aven videon trots att den nakna mannsiko-grisen ar lite laskig.
Sparat under: Ordbajs
God Lord.
Jag kan verkligen inte sluta tanka pa pa den dar killen igar, han som sag ut lite som en ung andy warhol fasst pa ett bra satt. Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord. Vi hade samma syn pa livet, likadana erfarenheter och bara klickade sadar som pa film. Sen forsvann han. Eller vad det jag som forsvann ? Vi forsvann iallafall fran varandra, jag i mitt fyllerus och han i sitt. And there he went the love of my life…
Sparat under: Melankoli
Det svider lite i brostet nar jag tanker pa Oland. I sverige, mitt hem. Jag saknar, saknar, saknar. Ta mig bort fran denna smutsiga storstadsdjungel. Det ar ensamt. Att man kan kanna sig sa ensam i en stad med sa mycket folk. Jag vill egentligen inte kanna nagon av de framlingar som passerar mig pa gatan. Jag kanner ingen motivation till att skapa en massa nya losa, ytliga kontaker som kommer att blekna med tiden. Fort.
Jag har gratit lite idag. Rakt ner i min vitlokskryddade lax, rakt ner i min tzatziki. Jag har kommit till den dar punkten, den dar punkten da jag bara vill ligga i sangen och lipa som ett barn. Ingen direkt anledning eller sa. thats just the way it is.
